Följ min resa genom käkoperation för ett bättre bett och målet att lättare kunna tugga och bita. "I've been spending way too long checking my tongue in the mirror. And bending over backwards just to try to see it clearer. But my breath fogged up the glass. And so I drew a new face and I laughed" -Jason Mraz
Så nu har jag pratat med käk kir och fått min lista på frågor avbockade. Det är också bestämt att det inte är käk kir S som kommer operera utan vi välkomnar käk kir R in i historien. Detta kändes verkligen så bra! Han och tandsköterskan gav verkligen ett lugnt och tryggt intryck. Kir R kommer jag inte träffa fören efter operationen men tand ssk kommer finnas på plats så fort jag kommer in i op salen. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad tandsköterskan hette men hon utlovade hålla handen under sövningen. Får döpa henne till "den snälla tand ssk". Skojade om att kir R skulle finnas på plats och ta hand om mig hela helgen efter op och svaret blev "Jo visst, (med lite förvånad mig) jag kommer komma och prata med dig under helgen och mig går alltid att ringa" Kanske inte ska vara orolig över att op är över helgen trotts allt. Vad som också kommer bli en liten bonus är att när de endå är inne och gräver i min mun så kommer de göra att min överläpp förlängs. Var tydligen inte så jobbigt att lägga till det (låter som ett tillval när en ska boka hotell). Utan det kommer skrapas lite extra på mitt ben så att skelettet åker uppåt och på så vis förlängs tydligen läppen. Sen kollade han på min lite sena näsa och den kunde han kanske också räta ut. Även de tillval fast till ett litet omständigare pris. Jag la över det i hans händer för som jag sagt tidigare. Jag gör inte detta ur ett utseende perspektiv men ska de in och gräva kan de väl gräva på ordentligt. Dock kanske jag hade ett för hårt ben så inte säkert att "tillval näsan" gick att genomföra.
Någon fixering med ståltråd blir det inte heller utan det kommer vara gummiband som gäller. Också skönt att veta att det faktiskt GÅR att få upp bettet om det så behövs. Gummibanden kommer kanske vara kvar lite längre än i vanliga fall pga min grundproblematik men det stör mig inte så mycket. Mest bara glad över att slippa ståltråden. I allt detta finns det som alltid såklart risker och en av dem är ju att allt kan gå tillbaka. Anledningen är framförallt att ingen kan förutse hur min reumatiska sjukdom kommer att utvecklas. Visst det är ju den tråkiga biten. Önskar inte direkt att få göra om det här... Dock gör operationen att käkarna kommer avlastas och det i sin tur är det bästa för leden.
Efter att nya avtryck gjort, undra hur många gånget jag haft sen där gröna geggan i munnen, skulle jag till röntgen. Massa bilder i olika vinklar och nyfiken som jag är frågade jag om det gick att få bilderna utskrivna. Hade varit kul om det gick att jämför innan och efter. Tyvärr gick inte detta, det skulle ta några veckor att få dem och kosta pengar, men(!) Sköterkan låste dörren "Har du mobilen så kan du ta kort på skärmen" haha så detta inlägg avslutas med en bild på mitt innanmäte😜 Lägg märke till skoten i hakan från min hakop.
Jag är en 25-årig tjej som sedan jag varit lite haft en ledsjukdom som gjort att mina käkar helt slutat växa. Detta har gjort att mitt bett inte är som det ska och jag har endast två kontaktytor i munnen. Detta gör såklart att jag har besvärligt med att äta och till viss del kan mitt tal ha påverkats. Jag har också haft mycket muskelsmärtor i käkarna och problem med migrän. Nu bloggar jag om min resa gällande kommande käkoperation.
