Första veckan och bilder
Kategori: Allmänt
Här kommer då sammanfattningen jag skrev om. Känns kanske inte som en sammanfattning då det blev väldigt mycket text och kanske en del upprepningar av saker jag skrivit tidigare. Men men vill ni läsa så har ni det här. Då kör vi!
Op dagen: Vi kom till avd på op dagens morgon och där fick jag ta på en såndär urtjusig skjorta med knäppe i ryggen och ett par vita strumpor som gick till låren. En infart sattes och det togs lite prover. Jag hade hört av mig till avd innan och frågat ifall någon anhörig skulle kunna komma till mig på uppvaket och detta skulle ringas och stämmas av på op dagens morgon. Jag har de tidigare gångerna jag blivit sövd sparkats och slagit ner grejer och när det sedan väcker mig gör jag likadant fast då börjar jag också slita och dra i de slangar och sladdar som finns runt mig. Detta är inget jag själv är medveten om men jag körde med lite skrämseltaktik att just för att jag blir på detta sättet är det bra om jag får ha någon hos mig. Undersköterskan som körde mig till op fick höra om detta och frågade lite försiktigt "är du en våldsam person i vanliga fall?" Och så vidare våldsam skulle jag nog inte beskriva mig och det var jag tydligen inte den här gången jag vaknade ur narkosen heller men eftersom jag varit så tjatig och propsat på att A skulle kontaktas och komma upp till uppvaket så fort det var klart så blev det också så. Det var inte så att det på något vis var något problem och alla var väldigt förstående att jag ville ha något hos mig. Så när jag vaknade minns jag mest att jag yrade om att A skulle komma och upprepade gånger fick jag berättat för mig att han var påväg. Vad jag också tjatade om var att få dricka och den där artärnålen som de hade satt, "varför deeee?!" Men jag hoppar tillbaka lite, till då jag fick säga hejdå till A och traska in i opsalen.
Narkos ssk som tog emot mig på op var jätte snäll. En såndär lugn och superkunnig människa som jag verkligen kände mig trygg hos. Det visade sig att avd glömt att ge mig den premedicineringen jag skulle ha och dosen kortison jag fick hem att ta dagen innan var för låg. Men hon lugnade mig att hon därför skulle preppa mig med lite extra av allt när jag sov och när jag väl skulle somna pratade hon och narkosläkaren med mig om Eurovision och om Måns och jag somnade hållande en hand, vems det var av alla människor som befann sig på op salen vet jag inte, men det kändes som att jag var i trygga händer.
Så vaknade jag och artärnålen plingade upprepade gånger och den stora syrgastussen i näsan kliade. Artärnålen hade satts pga att de hade fått parera med smärtlindringen och därför ville hålla koll på blodtrycket bättre än med ett manuellt blodtryck. Mellan varven fick jag smärtlindring i kanylen och somnade fram och tillbaka. Mannen bredvid mig krånglade och det blev himla rabalder när de skulle röntga honom. Tyckte korts stunder mer synd om honom än om mig själv och då min artärnål skulle bort och sköterskan satt och tryckte hade tydligen hans nålat plötsligt åkt ut (detta har jag fått återberättat) så A fick agera sjukvårdspersonal och hålla tryck på min artär då hon snabbt fick slita sig. Tur att jag var rätt drogad för nu i efterhand blir jag nervös av bara tanken att han fick det ansvaret. Haha! Tre timmar var jag på uppvaket, A droppade saft i min mun genom att ta upp saft i sugröret och hålla fingret för sugrörstoppen. Innan de skulle skicka upp mig till avd ville de att jag skulle gå på toa och ssk på uppvaket puschade mig i att det skulle gå galant. Så de baxade iväg med sängen sånär toaletten det gick, satte mig på sängkanten och jag fick luta mig mot den lite halvtokiga undersköterskan som hjälte till och sen gick resten som det brukar gå till när en ska gå på toa. Vad jag inte vet är om jag faktiskt hade någon kisseslang under själva op... En till slang jag slapp, eller som i alla fall var borta när jag vaknade var sonden i näsan. Jag har heller inget minne av tuben som hjälpte mig att andas.
När vi åkte upp till avd möte mamma upp på vägen och jag tror även hon blev förvånad över att jag verkade vara ganska pigg. Jag hade kylmasken på mig hela em och kvällen. Den togs bara bort vid toabesöken och jag tror verkligen den var bra både för smärtan och svullnaden. Droppet fick gå hela em men jag började ta smärtlindring via munnen redan samma kväll. Något illamående kände jag inte heller av. Detta var ju en av mina stora rädslor, att jag skulle må så illa så jag blev tvungen att kräkas. Vad som hände op dagens kväll och natt har jag ju redan gjort ett inlägg om men tyckte generellt att op dagen gick över förväntan!
Sjukhuset: Jag kom till avd på fredagen och skrevs ut sönd em. Sålänge jag hade eget rum hade jag inte så mycket att klaga på. Trotts att sköterkorna sa att det var stressade så kände jag inte av det så mycket och den ssk som var ansvarig för mig var en gammal kursare. Men när jag på lördagen fick byta rum och hamnade med en tjej som mer än gärna tryckte på knappen för hjälp, och gärna en dos extra smärtlindring trotts sin pågår morfininfussion, var det inte längre lika kul. Jag använde fortfarande kylmasken och maskinen den var kopplad till brummade och brusade bredvid min säng. Personalen kändes superstressad och bad jag om något (vilket ju inte var mycket eftersom jag hade hjälp av familjen hela tiden) så tog det jätte lång tid och mellan varven så glömdes saker och ting av. Min rumskamrat bidrog också till att den natten inte blev den bästa, hon hade telefonen på, var ledsen och hade ont. Så då gick min jobbhjärna igång och vad hon egentligen hade behövt var någon som satt bredvid henne en stund så hon kunde somna. Istället fick hon mer smärtlindring och sömntablett. När jag hörde att hon fick en ville jag med ha och tjena vilken knock out.
Smärta: Smärtan var undertiden på sjukhuset hjälpt med kylmask och höga doser smärtlindring. Jag käkar alvedon var 6:e timma och ställer även klockan på natten för att inte få något smärtgenombrott. Jag känner tydligt när alvedonen är påväg ut ur kroppen och det är inte trevligt. Förutom alvedon tar jag oxynorm (knark) hemma har jag inte behövt ta så hög dos som jag gjorde på sjukhuset men att dag fyra försöka få bort dem helt var inte det smartaste jag kommit på. Men som jag tidigare nämnt är jag lite skraj för det där. Egentligen kanske inte skraj men jag har otrolig respekt! Ca 45 minuter efter jag har tagit oxynormen blir jag supersvettig och när tabl börjar gå ur kroppen kommer det ett sus i öronen. En em när jag låg med armarna i kors i soffan och vilade i mitt lilla rus vaknade jag och visste inte vilken arm som hörde till vilken hand. Men jag har också märkt att jag blir mindre och mindre slö av dem för var dag som går och det är inte samma "sköna" känsla när de "kickar in" som det var i början. Idag är min plan att byta ut en av dess tabl mot ipren istället så förhoppningsvis kan jag äta bara ipren och alvedon nästa vecka. Jag fick höra i början att jag antagligen skulle behöva ta brustabletter eller flytande läkemedel men för mig har det inte varit några problem att få ner tabletter. Jag är ju också väldigt van att ta läkemedel och trotts att saker och ting smakar äckligt brukar jag kunna få i mig det med om jag vet att det gör nytta.
Op dagen: Vi kom till avd på op dagens morgon och där fick jag ta på en såndär urtjusig skjorta med knäppe i ryggen och ett par vita strumpor som gick till låren. En infart sattes och det togs lite prover. Jag hade hört av mig till avd innan och frågat ifall någon anhörig skulle kunna komma till mig på uppvaket och detta skulle ringas och stämmas av på op dagens morgon. Jag har de tidigare gångerna jag blivit sövd sparkats och slagit ner grejer och när det sedan väcker mig gör jag likadant fast då börjar jag också slita och dra i de slangar och sladdar som finns runt mig. Detta är inget jag själv är medveten om men jag körde med lite skrämseltaktik att just för att jag blir på detta sättet är det bra om jag får ha någon hos mig. Undersköterskan som körde mig till op fick höra om detta och frågade lite försiktigt "är du en våldsam person i vanliga fall?" Och så vidare våldsam skulle jag nog inte beskriva mig och det var jag tydligen inte den här gången jag vaknade ur narkosen heller men eftersom jag varit så tjatig och propsat på att A skulle kontaktas och komma upp till uppvaket så fort det var klart så blev det också så. Det var inte så att det på något vis var något problem och alla var väldigt förstående att jag ville ha något hos mig. Så när jag vaknade minns jag mest att jag yrade om att A skulle komma och upprepade gånger fick jag berättat för mig att han var påväg. Vad jag också tjatade om var att få dricka och den där artärnålen som de hade satt, "varför deeee?!" Men jag hoppar tillbaka lite, till då jag fick säga hejdå till A och traska in i opsalen.
Narkos ssk som tog emot mig på op var jätte snäll. En såndär lugn och superkunnig människa som jag verkligen kände mig trygg hos. Det visade sig att avd glömt att ge mig den premedicineringen jag skulle ha och dosen kortison jag fick hem att ta dagen innan var för låg. Men hon lugnade mig att hon därför skulle preppa mig med lite extra av allt när jag sov och när jag väl skulle somna pratade hon och narkosläkaren med mig om Eurovision och om Måns och jag somnade hållande en hand, vems det var av alla människor som befann sig på op salen vet jag inte, men det kändes som att jag var i trygga händer.
Så vaknade jag och artärnålen plingade upprepade gånger och den stora syrgastussen i näsan kliade. Artärnålen hade satts pga att de hade fått parera med smärtlindringen och därför ville hålla koll på blodtrycket bättre än med ett manuellt blodtryck. Mellan varven fick jag smärtlindring i kanylen och somnade fram och tillbaka. Mannen bredvid mig krånglade och det blev himla rabalder när de skulle röntga honom. Tyckte korts stunder mer synd om honom än om mig själv och då min artärnål skulle bort och sköterskan satt och tryckte hade tydligen hans nålat plötsligt åkt ut (detta har jag fått återberättat) så A fick agera sjukvårdspersonal och hålla tryck på min artär då hon snabbt fick slita sig. Tur att jag var rätt drogad för nu i efterhand blir jag nervös av bara tanken att han fick det ansvaret. Haha! Tre timmar var jag på uppvaket, A droppade saft i min mun genom att ta upp saft i sugröret och hålla fingret för sugrörstoppen. Innan de skulle skicka upp mig till avd ville de att jag skulle gå på toa och ssk på uppvaket puschade mig i att det skulle gå galant. Så de baxade iväg med sängen sånär toaletten det gick, satte mig på sängkanten och jag fick luta mig mot den lite halvtokiga undersköterskan som hjälte till och sen gick resten som det brukar gå till när en ska gå på toa. Vad jag inte vet är om jag faktiskt hade någon kisseslang under själva op... En till slang jag slapp, eller som i alla fall var borta när jag vaknade var sonden i näsan. Jag har heller inget minne av tuben som hjälpte mig att andas.
När vi åkte upp till avd möte mamma upp på vägen och jag tror även hon blev förvånad över att jag verkade vara ganska pigg. Jag hade kylmasken på mig hela em och kvällen. Den togs bara bort vid toabesöken och jag tror verkligen den var bra både för smärtan och svullnaden. Droppet fick gå hela em men jag började ta smärtlindring via munnen redan samma kväll. Något illamående kände jag inte heller av. Detta var ju en av mina stora rädslor, att jag skulle må så illa så jag blev tvungen att kräkas. Vad som hände op dagens kväll och natt har jag ju redan gjort ett inlägg om men tyckte generellt att op dagen gick över förväntan!
Sjukhuset: Jag kom till avd på fredagen och skrevs ut sönd em. Sålänge jag hade eget rum hade jag inte så mycket att klaga på. Trotts att sköterkorna sa att det var stressade så kände jag inte av det så mycket och den ssk som var ansvarig för mig var en gammal kursare. Men när jag på lördagen fick byta rum och hamnade med en tjej som mer än gärna tryckte på knappen för hjälp, och gärna en dos extra smärtlindring trotts sin pågår morfininfussion, var det inte längre lika kul. Jag använde fortfarande kylmasken och maskinen den var kopplad till brummade och brusade bredvid min säng. Personalen kändes superstressad och bad jag om något (vilket ju inte var mycket eftersom jag hade hjälp av familjen hela tiden) så tog det jätte lång tid och mellan varven så glömdes saker och ting av. Min rumskamrat bidrog också till att den natten inte blev den bästa, hon hade telefonen på, var ledsen och hade ont. Så då gick min jobbhjärna igång och vad hon egentligen hade behövt var någon som satt bredvid henne en stund så hon kunde somna. Istället fick hon mer smärtlindring och sömntablett. När jag hörde att hon fick en ville jag med ha och tjena vilken knock out.
Smärta: Smärtan var undertiden på sjukhuset hjälpt med kylmask och höga doser smärtlindring. Jag käkar alvedon var 6:e timma och ställer även klockan på natten för att inte få något smärtgenombrott. Jag känner tydligt när alvedonen är påväg ut ur kroppen och det är inte trevligt. Förutom alvedon tar jag oxynorm (knark) hemma har jag inte behövt ta så hög dos som jag gjorde på sjukhuset men att dag fyra försöka få bort dem helt var inte det smartaste jag kommit på. Men som jag tidigare nämnt är jag lite skraj för det där. Egentligen kanske inte skraj men jag har otrolig respekt! Ca 45 minuter efter jag har tagit oxynormen blir jag supersvettig och när tabl börjar gå ur kroppen kommer det ett sus i öronen. En em när jag låg med armarna i kors i soffan och vilade i mitt lilla rus vaknade jag och visste inte vilken arm som hörde till vilken hand. Men jag har också märkt att jag blir mindre och mindre slö av dem för var dag som går och det är inte samma "sköna" känsla när de "kickar in" som det var i början. Idag är min plan att byta ut en av dess tabl mot ipren istället så förhoppningsvis kan jag äta bara ipren och alvedon nästa vecka. Jag fick höra i början att jag antagligen skulle behöva ta brustabletter eller flytande läkemedel men för mig har det inte varit några problem att få ner tabletter. Jag är ju också väldigt van att ta läkemedel och trotts att saker och ting smakar äckligt brukar jag kunna få i mig det med om jag vet att det gör nytta.
Sömn: Jag ställer klockan för att slippa vakan och ha ont och det tänker jag fortsätta med sålänge jag behöver. Annars så skulle jag nog vilja säga att jag sitter och sover. Har lagt ett vikt täcke och några kuddar på varandra för att skapa höjd för är jag för plant så är det fortfarnade jobbigt att andas. Men generellt måste jag säga att jag faktiskt har sovit bra. Det är skönt att veta att jag bara kan räcka ut handen och knuffa på A om jag behöver hjälp och än har han inte boxat tilll mig på natten. Klart han når inte upp till det berget jag ligger på. Jag har också allt stående nära mig så jag kan ta vatten och läkemedel med en gång om jag måste. En högm ed papper och en papperskorg finns också nära till hands.
Näsan och andning: När nattpersonalen kom till mig på op dagens kväll så blev de förvånade över att jag inte fått något nässpray. Det fick jag omedelbart och det var så skönt att fukta näsan efter alla slangar och äckligt blod som funnits där. Det står också i alla papper att jag inte får snyta mig och ska undvika att nysa. Ganska spännande mening det där, hur undviker man att nysa? Men jag har inte nyst dock hade jag så gärna velat snyta mig eller ha en sug som drog ut halva hjärnan på mig för så mycket äckelpeckel som det varit i gångarna de senaste dagarna har jag aldrig varit med om. Så jag har varvar nässpray med koksalt och neceril, nu har jag också kortisnnässpray och nozoil. Efter besöket hos käk kir i torsdags fick jag också tillåtelse att pilla försiktigt i näsan med en tops och nedrans vad gött! Det är nämligen rätt läskigt att munnen är ihopsatt och näsan är helt täppt. Svårt att inte få panik när en känner att det knappt går att andas. Jag tror också att gräsklippandet som pågått hemma hos oss de senaste dagarna har bidragit till lite extra nästäppa men sedan i torsdags känns det mycket bättre. En anna sak som är spännande och som jag redan nu känner förändring av efter op är att då de dragit fram käkpartiet täpper inte det för mina luftgångar på samma sätt som tidigare. Hoppas det fortsätter så!
Mat: Jag visste ju såklart innan att min kost skulle bli lite lätt enformig med mycket drickande den närmsta tiden. De första dagarna tyckte jag inte heller att det var något problem jag drack mest hela tiden och skölds munnen regelbundet. Att se andra äta var inte heller jobbigt för jag visste att det inte var något allternativ för mig i alla fall. Sugrör kan jag fortfarande inte suga med men jag tror att när svullnaden och smärtan börjar avta kommer det bli allt lättare. Det var på dag 5 som jag kände att det här kommer aldrig att gå och då visste jag att jag bara hade börjat. När en dricker så blir man inte mätt på samma sätt som om en äter riktig mat. Trotts att jag pillat i linfrön och nyttiga fetter i allt så blir det tillslut så jobbigt att dricka att magen inte vill. För min del blir det inte heller bättre eftersom att min mage från början är lite av ett projekt och med all smärtlindring erbjöd magen inte heller till några toalettbesök. Men jag vet ju också att för att orka och för att läka så måste man! Att göra något samtidigt som jag försöker pilla mig drickan är bra och att "äta" tillsammans är också mycket lättare. Men när jag i tisdags fick ok att börja äta passerad mat så har det blivit så mycket lättare. Visst det är fortfarande konstigt att inte tugga och det är obehagligt att svälja om jag råkat missa att mosa något men det är så mycket bättre än att bara dricka. Det blir inte så mycket åt gången och det är fortfarande en hel del slö och slabb för att få i sig något. Vad som också är svårt är att göra innehållsrik och dessutom lös dryck utan att använda mjölkprodukter. Mjölkprodukterna gör också mer slem och allt det där blir en ond cirkel. Så nu består egentligen bara frukosten av ren flyt (eller halvflyt som gröt) och resten av mos. Men lite mattips för den som ev ska genomgå denna operation eller som jag vill tappa tre kg på en vecka är:
-Köp majsvällingspulver och blanda en msk i alla smoothie, detta för mer energi och fett.
-Kungmarkattas grönsaksbuljong i pulver är så god för att få i sig salt men dock är det ju ingen enegi i detta.
-Mandel, haselnöts och jordnötssmör gå att pimpa det mesta med och är bra energi! Dock har jag insett att jordnötssmör verkligen inte är min grej...
-Variera den vanliga mjölken med allternativ som mandel eller havre mjölk.
-Avokado går att mosa och göra till i stort sätt rinnande.
-Provia, bra för antibiotika magen och innehåller goa grejer plus energi.
-Drick saft och juice istället för vatten men skölj munnen noga.
-Ha en spegel vid måltider eller egentligen vid all fix av munnen, det är nämligen svårt att pricka rätt och att köra in gaffeln i tandköttet är jag INTE sugen på. Jag känner inte heller om det hamnat, som tex häromdagen en nudel som hände på läppen...
-Införskaffa eller låt värdens bästa pappa och pojkvän designa en egen pipmugg att dricka ur. Att få tag i en pipmugg liknande dem som finns på sjukhus var nämligen supersvårt. De vanliga barn flaskorna som finns i butik har ofta små hål och är "skvätt säkra" vilket gör att en själv måste suga aktivt för att få ut något. Men jag fick ju som sagt två egendesignade (bild i tidigare inlägg).
Svullnaden: Fick veta att dag 3 antagligen skulle vara den med mest svullnad och obehag och det stämde väl delvis. När jag var på sjukhuset tyckte jag inte alls att jag var så svullen som jag varit de senaste dagarna då jag varit hemma. Just nu är jag väldig svullen på överläppen, ser ut som att jag fått en överdos av botox men tror det beror på stygnen som sitter under läppen. Svullnaden och även fixeringen gör att jag har svårt att prata och ibland är det en gissningslek att höra vad jag säger. A skojar om att det är lugn och skönt här hemma men tror nog han tycker det är lite för tyst...
Nu avslutar vi med en liten bild booom! Den bittra sanningen kommer nu här, haha!
