7 månader efter op
Kategori: Allmänt
Det där sista och avslutande inlägget har väntat på sig. Livet rullar så snabbt in i sina vanliga mönster och vipps så har det nu gått över ett halv år sedan operationen. Om några veckor ska jag på kontroll hos kåkkirurgen och ska bli spännande att höra vad de anser om resultatet.
Nu när jag får frågan hur det känts och hur allt har gått är det nästan som att de där första tuffa veckorna suddats ut, kanske hjärnans magiska förmåga att förträng jobbiga saker som gjort sin inverkan. Nu är det istället det positiva som får fokus, hur det är nu och att det faktiskt blivit väldigt bra.
Tolv veckor efter op försvann tandställningen och det kändes som att det var först då jag på riktigt kunde se vad mitt nya bett gick för. Under hela sommaren har jag varit väldigt försiktig och det tog ganska lång tid innan jag vågade mig på exempelvis tuggummi. Precis som tidigare tänkte jag dela upp det här inlägget i rubriker och så ÄNTLIGEN, före och efter bilderna.
För att komma ihåg vilka rubriker jag tidigare använt mig av så var jag tvungen att gå igenom gamla inlägg och det kan inte annat än att säga att det är oroligt skönt att ha den här resan bakom sig.
SMÄRTA: Har säkert nämnt detta innan men en av de saker som gjorde att operationen blev på tapeten från första början var när jag började söka vård för min hemska huvudvärk och de migränanfall som delvis tog över mitt liv. Dock så har jag flertalet gånger fått förklarat att en op inte kan lösa dessa problem och att jag inte skulle ge mig in i detta om det bara var för den saken. Men hoppet är väl det sista som överger än och jag är otroligt glad över att kunna säga att detta har blivit bättre. Visst får jag fortfarande migrän och jag vaknar ofta med huvudvärk men inte alls i samma utsträckning som tidigare. Den smärtan jag kunde känna från käkarna efter att ha ätit en ”seg måltid” har jag inte alls upplevt och jag är inte så trött i käkarna som jag kunde uppleva förut. Att delar av munnen fortfarande inte fått tillbaka samma känsel som den tidigare haft är kanske något jag får leva med men det är inte värre än att tandköttet på överkäken känns lite som att det sover mellan varven.
SÖMN / ANDNING: De första månaderna efter operationen kände jag av stor skillnad på min sömnkvalitet men riktigt så bra fick det inte fortsätta vara. Kanske var det andra faktorer som också spelade in på hur bra jag sov. Tänker jag efter så är det klart att jag inte är lika trött på dagarna och jag sover nog mindre timmar än vad jag gjort tidigare. Kanske klarar jag mig på mindre timmars sömn om dessa nu har mer kvalitet. Jag är inte allt lika lättväckt och A intygar fortfarande att jag inte snarkar lika mycket som tidigare. Mina nattliga pressningar av käkarna har inte försvunnit och jag kommer boka in en ny tid hos bettfysiologen för att få en ny betttskena utprovad. Den skena jag har nu (döpt till Bettil) är för att hålla tänderna på plats och avlastar inte käkarna så som ”Bettan” gjorde. Men det syns tydligt på”Bettil” vart jag pressar mest för det har blivit som små skav på dessa ställen.
MAT: Det här är ett kapitel för sig. Att kunna bita av, och inte slita av, huvudet på en skumtomte är en av de nya erfarenheterna jag fått under julen 2015. Kan låta brutalt eller bara allmänt knepigt men att äta har verkligen övergått till att bli en helt ny grej. Jag kan ibland fortfarande ”visa upp” när jag tuggar på något och ja, vissa har kanske tröttnat på att jag vill ha hurra rop när jag biter i något litet, som ex ett solrosfrö som blev förra veckans stora rubrik här hemma. Jag har också lärt mig att jag klarar mig på en väldigt mycket mindre mängd mat än vad jag tidigare trott och jag tycker vissa saker blivit så mycket godare, ex äpple, kanske för att jag nu kan äta det som alla andra utan att krångla till det med att ta fram kniv för att dela det i klyftor.
Vissa saker som nästan har blivit lite dråpliga och som jag fortfarande försöker vänja mig vid är att eftersom tandraden flyttats så har också mitt gap blivit annorlunda. Inte mindre men… vet inte hur jag ska förklara det. Förut när jag gapade så blev liksom gapet, hållet in i munnen, på ett visst ställe och nu så är det lite annorlunda. Vet inte om ni fattar vad jag menar men resultatet blir i alla fall att maten och besticken ibland hamnar lite utanför. Ett nytt irritationsmoment är att min överläpp. Kirurgerna berättade om att min läpp, som de faktiskt förlängde under op, kan bli kortare och det märks tydligt om jag ska blåsa ut ljus eller suga ur sugrör. Min snea näsa är rakare men jag tycker istället att den ser större ut men men min tidigare ”näsknöl” är borta. Jag tycker själv att jag fått en mer markerad haka och tydligare kindben. Men ni får själva göra en bedömning;) Tankem med operationen handlade inte om utseende utan om att förhoppningsvis må bättre och det tycker jag att jag gör.
Så nu kör vi lite bilder, att fånga mig på kort är tydligen inte det lättaste och att dessutom ta en bild där jag fastnar är tydligen ännu svårare. Men jag har gjort ett tappert försök och rotat bland korten på datorn. Vissa bilder var tänka att ha som före och efter bilder men efter bilderna fastnar jag ju inte allt på. Så det blir ett litet hop plock och försök att hitta liknande bilder... Så håll till godo, vänster sida före op och höger sida efter op.
