tuggaochbita.blogg.se

När bettfysiologen inte kunde göra mer för mitt bett kom åter operation på tal. Jag var från första början klar med att jag inte är intresserad av att genomgå en operation pga estetik. Hallå så knas ser jag väl inte ut ;) Vad jag dock ville var att bli av med min huvudvärk och detta var en av de sakerna som lockade mig till operation. Jag ville veta mer så bettfysiologen skickade mig till S på käkkirurgen. Mitt fall tas mitt upp på en så kallad käkledsrond där utlåtandet lyder ”Pat behöver mera kontakter därför skulle det vara bra med en 3-delad maxilla och lyfta upp de posteriora delarna för att få mandibelna sutoroterad för bättre kontakt.” Jag fattar första halvan typ… Överkäken ska delas i tre delar, möbleras om och sedan fästas på plats. På så vis kommer jag få fler kontaktytor i munnen (som det ser ut nu har jag endast två). Underkäken kommer under möblemanget också att åka fram och jag kommer få ihop bettet framtill. (Om jag nu skulle ha missuppfattat hela meningen så är det fritt fram att rätta mig.) Efter att jag haft mitt första besök hos kirurgen har jag själv skrivit ner dessa tankar:  "

En större op än väntat. Uppfattar det på kirurgen som att operationen görs framförallt för att förbättra utseendet men spänningarna kan bli bättre men detta får jag i så fall på köpet. Remiss skickas vidare till tandregleringen och efter detta ska jag ta ställning om jag vill gå vidare eller ej"   

I november 2012 träffar jag tandläkare E på tandregleringen. Vid det här första besöket har jag fortfarande inte helt bestämt mig om jag vill genomgå kirurgi eller inte utan vill veta mer om vad tandregleringens strategi är. E skriver (bla) i journalen ”Info till pat att vi inte kan garanter att huvudvärken blir bättre av ort behandling samt att tandställning inte behövs om kir kan genomföras utan”  Jag förstår detta som att en fast tandställning inte är nödvändig om inte kirurgerna vill ha det och att en tandställning inte kan lösa mina problem med huvudvärk. Tandläkere E  säger också att en operation för att förväntas bli av med min huvudvärk är ingen lösning. Blir huvudet bättre blir detta en bonus men får jag ihop mitt bett med fler kontaktytor kommer belastningen på käkar och muskulaturen lätta och på så vis KAN smärtorna bli bättre. Då förstod jag att en operation för att bli av med huvudvärk, det är ingen lösning. 

I januari 2013 är jag åter på tandregleringen och jag är fortfarande osäker gällande operation eller inte. E skriver i sin anteckning samma utlåtande som ovan men också att tandläkargruppen avråder mig behandling. Nu är det riktigt rörigt i mitt huvud. Olika bud och många kockar i samma soppa. Bettfysiologen tycker självklart operation. Käkkirurgen ser behovet men delvis pga estetik. Och nu är tandregleringen osäkra. Då jag inte är någon tandläkare, käkkirurg eller bettfysiolog har jag också otroligt svårt att fatta ett bra beslut. Jag kan inget om det här och att beslutet läggs hos patienten är enligt mig inte helt okej…

Jag har varit frustrerad, vridit och vänt på anledning till att göra operation, för ska jag vara ärlig hade jag helst av allt sluppit. Vem vill gå igenom denna upplevelse om en inte hade behövt? Helst hade jag velat vara frisk. Men nu är det inte så och mitt bett är inte som det ska. Ser jag tillbaka på min tonår och vägen till att bli vuxen inser jag också hur mycket jag har anpassat efter mitt bett, mitt sätt att tala, mitt val av mat… Jag har alltid föredragit  delad frukt, finns kanske en anledning att min favoritfrukt är banan. Jag äter inte gärna lösgodis, det är segt men favorit fredagsmyset är chips. Ciabatta och sega frallor äter jag med kniv och gaffel, jag kan inte bita av pga att mina käkleder gjort att jag fått ett öppet bett. Så, ja, jag har besvär och jag är i behov av operation. Medföljer detta positiva effekter på muskulaturen kring käkarna så är detta positivt men jag är väl medveten om att detta inte kan utlovas och att operationen inte heller gör att mina käkleder blir bättre, men mitt bett blir förhoppningsvis det.

Maj 2013 har jag då äntligen bestämt mig! Det blir operation och jag är motiverad. Käkkirugerna startar igång och anser att mina käkbågar passar fint ihop. Allttså det kommer att fungera att möblera om utan att behöva ändra plats på tänderna. Jag röntkas och det ser ut som att det går att dela överkäken mellan rötterna. Odontin/tandregleringn ska därför kontaktas ”för att fästa hooks strax före op”. När käken är delad måste det finnas något som håller fats den. Därför måste någon form av "ställning" in i min mun. En fast tandställning kom då på tal men efter att kirurgerna sett att det inte finns behov av att flytta tänder behövs ingen räls, ett besked jag är mycket glad över! Det tar sedan flera telefonsamtal till käk kirurgen för att 6 månader senare få samtal om att det förts diskussioner på odontologen och att käk kirurgen och tandregleringen varit oense om min behandling. Jag upplever frustration, först är det jag som inte vet vilket ben jag ska stå på och nu är det odontologen.

Jag väljer att skriva med år och månad lite för att ni ska få en överblick över hur lång och utdragen den här processen har lyckats bli. Nu i våras begärde jag ut mina journaler, jag är ju en jobbig patient ;) och har under semestern lusläst dessa. Det är verkligen en intressant läsning och vad jag tycker en rejäl miss i kommunikation mellan de olika klinikerna och tandregleringen har, enligt mig, inte lyckats hålla spåret. Vem har detta gått ut över? Jo mig! Vad käkkirurgerna och tandregleringen bråkat om i 6 månader är hur mitt bett ska fästas efter operationen. Tandläkaren E rekommenderar inte att genomföra op utan att jag ska ha en fast tandställning, räls. Denna ska i så fall sättas in 6-12 månader före op och kvarstå lika länge efter op. Här vill jag dock flika in de rader som jag skrev tidigare i texten, från jornalen november 2012 och januari 2013. Där det står "Info till pat att vi inte kan garanter att huvudvärken blir bättre av ort behandling samt att tandställning inte behövs om kir kan genomföras utan” är det bara jag som fattar det som att vill kirurgerna ha tandställning så ska de få det annars inget behov? En tandställning ses också som en försäkran ifall att jag skulle behöva tandreglering efteråt. Vad det dock verkar som är att risken att jag verkligen behöver tandreglering efteråt är mycket liten och vad jag u vet är att möjligheten finns att i så fall göra tandreglering i efterhand. Vad jag också fått presenterad för mig är en s.k bockad skena. Denna sätts fast i anslutning till op och kvarstår i min mun de 6-12 veckor (lägg märke till att det är rejält olika tid vi pratar om) som jag måste vara fixerad efter operationen. Såhär har pajkastningen mellan klinikerna börjat, att vuxna människor i sin profession kan vara så nerväderande mot varandra är för mig obegripligt. Men jag står mitt bland alla pajer och åter läggs beslutet på mig, tandställning eller inte tandställning?