tuggaochbita.blogg.se

Senaste inlägget avlutades mitt i fajten mellan de olika klinikerna och mina tankar ang tandställning eller icke tandställning. Men innan jag fortsätter med nästa inlägg måste jag börja med att tacka alla er som stöttar mig! Jag tänkte nog inte riktigt att så många faktiskt skulle engagera sig i detta, är ju bara lilla jag… Men jag har fått så mycket uppmuntran, peppande ord, sunda funderingar och stöttning så jag känner mig allt annat än ensam på denna fartfyllda resa. Tänk att ni faktiskt tar er tid att läsa mina inlägg, några spanar in bloggen innan läggdags, och andra har haft det som samtal kring middagsbordet. Fantastiska att vänner har redan börjat letar upp recept på smoothies och utlovar ”vallning av Carro” efter operation.  Nej detta kunder jag nog inte tänka mig, stort tack och en STOR PUSS till er alla!

Så hamnade vi på våren 2014. Klinikerna har tjafsat fram och tillbaka och jag får springa på fler och fler röntgenundersökningar och göra fler tandavtryck med den äckliga gröna leran. Med andra ord vi står kvar och stampar på samma ställe som vi gjort under ca ett års tid.

Från mina journaler:

26 mars: (Journal från tandregleringen) Diskuteras på terapikonferans och det har visat sig att tandregleringens samtliga tandläkare inte är villiga att hjälpa kirurgerna med endast en skena utan de vill att jag ska ha en fast tandställning för ev korrigering efter op. Enligt tandläkare E kan undantagsfall göras med passiva bågar men detta ska kirurgen i så fall betala.

27 mars: (Journal från käk kirurgen) Tandregleringen och käk kirurgen nu är inne på samma spår. Rekommendationen blir en fast tandställning. Den tillfälliga bågen ska inte vara så estetiskt tilltalande och gummiband kommer att bli nödvändiga en lång tid framöver.

Jag får då åter en tid till tandregleringen och tandläkare E, här är tanken att hon ska presentera det beslut som klinikerna tagit fram, alltså de som kom fram på terapikonferansen. Där sitter jag i det lilla båset på odontologen och kikar ut över tak och trädtoppar (utsikten är det inget fel på). Som vanligt är de sena, det är de alltid på odontologen så där sitter jag och dinglar med benen. E kommer lite halvstressad och berättar ovanstående rader. Då kommer alla tårar! Min uppfattning är att kirurgerna lite har gett med sig och vad ska jag nu tro när tandställning helt plötsligt blivit allas rekommendation. In i det sista hoppades jag så klart att jag skulle slippa det och frustrationen över att jag inte kom igång med tandställningen i maj 2013 när jag beslutade mig för op väller ut i tårar. Hade jag fått tandställningen redan då hade jag ju kunnat vara opererad vid den här tiden… Så där sitter stackars E med en stortjutande patient och tillslut är vi i stort sätt ensamma kvar på kliniken. Klockan börjar närma sig 18 och jag känner mig helt slut. Jag har ju trotts allt haft hoppet om att slippa en tandställning. Vad jag hela tiden fallit tillbaka på är det faktum att om nu tandställningen är det bästa alternativet så är det klart att det är det jag ska ha. Sen att all mat kommer fastna, en kommer att se ut som en robot i munnen, det skaver, gör ont osv, det får jag väl klara då. Vad jag vill ha är ju trotts allt ett gott resultat. Som jag tidigare sagt är jag ingen expert i detta område och väljer därför att lita på tandregleringens kompetens. Jag går med på att det får bli en fast tandställning och denna ska sättas in under hösten 2014. Tyvärr tvivlar jag nu på denna kompetens… Vi bokar in en himla massa tider framöver. Tandställningen planeras att sättas in i september 2014 och under hösten får jag en massa tider för att spänna och justera den.

Ska erkänna att trotts att jag är med och tar det här beslutet så känns det inge bra. Under hela sommaren har jag haft en jobbig känsla i magen och tankarna har fortsatt att snurra… skulle inte det bli bättre nu när saker och ting äntligen var bestämt(?). Desto mer jag läser journalerna desto mer tveksam blir jag till om detta beslutet verkligen är taget för min skull. Lägg också märke till det underbara faktum att det dessutom handlar om en massa pengar hit och dit, vem av klinikerna ska betala, är ett alternativ dyrare än det andra (?). Ger kirurgerna upp för att slippa betala, orkar de inte längre tjata eller är det så att tandregleringen faktiskt inte riktigt vet hur de ska få in den där andra typen av skena? Jag och antagligen ett gäng till av er som läser detta vet ju hur kirurger fungerar… (Ler faktiskt lite när jag skriver det, fatta mig rätt de är fantastiskt duktiga människor men det finns bara en sak som är det viktigaste och det är just det faktum att man ska operera.) Jag har stort förtroende för övertandläkare/käk kirurg S och hans rekommendation var att sätta en båge i anslutning till op. Kan jag slippa 1-2 års lidande, frånvaro från arbetet, besvär då jag inte kan använda min bettskena pga en fast tandställning men fortfarande få ett bra resultat är det klart att jag väljer den behandling som upplevs mindre smärtsam och mer effektiv. För lite effektivitet hade behövts för nu har hela processen verkligen dragit ut på tiden. Under ett av de samtalen jag hade med honom under tiden jag gick och väntade på besked var han inte så glad. S var då måttligt nöjd över tandregleringen och att de inte ville hjälpa till med skena utan propsade på med tandställning. Då uttryckte S sig ”Om en av Sveriges ledande tandregleringar inte har kompetensen och kan genomföra detta då skickar vi dig till Halmstad för att få hjälp. Är de inte tillräckligt kompetenta här i Göteborg så har de inte här att göra” Jag förstod då också att diskussion ”Caroline och hennes operation” hade lyckats hamna på en ganska hög nivå på odontologen. Ringde jag och sa vad jag hette så blev jag ett tag liten kändis på huset. Jag var nog inte ett ensamt fall utan blev väl snarare den som gjorde att bägaren rann över så nu har tydligen nya PM utarbetats.

Men nu sitter ni där och funderar ”Har hon fått en tandställning? Har jag lyckats missa den? Var ju ett tag sedan jag såg henne, det kanske kommer i slutet av september?” Nepp jag har ingen tandställning och det kommer inte heller att bli någon.

Samma vecka som jag hade tid till kirurgen och tandregleringen för inställning av räls satt jag åter och spydde galla över min situation. Som tur är sitter underbara G där vars man är en av de där ”gamla i gården” som arbetat med fall som mig i flera flera år. Trotts att G och hennes man T mitt i natten ska ut på semester får jag komma hem till dem för att hinna få ett utlåtande innan jag ska få in tandställningen. Att få prata med T var lite av en uppenbarelse. Alla de funderingar jag haft under sommaren fick helt plötsligt en sorts bekräftelse. Visst handlar det om pengar, kirurgernas behov av att operera, okunskap bland nya tandreglerare. Raka ärliga svar som när jag tillsammans med kirurg S åsikter och det spår han hade från början gjorde att jag kunde lägga ihop 1+1.

Vad jag får förklarat för mig är bla de risker som finns med att genomgå operation men också att tandregleringen i sig kan medföra risker. Trotts att jag inte besitter kompetensen kan jag förstå att dra i tänderna och dess rötter utan att behovet finns är att slita på dem i onödan. Tandreglerare E har tidigare nämnt denna risk men varför väljer de då denna terapi form när det finns likvärdiga alternativ? Efter lite efterforskning förstår jag också att en fast tandställning är för tandregleraren lättare att sätta dit. En bockad skena (som ju är alternativet) är svår att få till om den som gör det inte besitter kompetensen. Har E och hennes kollegor denna kompetens? Jag väljer därför att lita på dem som jag anser vara mest motiverade till att ge mig en så bra behandling som möjligt men också med det bästa resultatet. Jag säger därför tack och bock till tandregleringen på odontologen!

Nu kommer ett litet sidospår men kommande uttalande kommer väl aldrig passa bättre in än en valdag som denna. Jag känner mig frustrerad över att jag måste söka privat vård för att få rätt behandlig. Jag tycker inte att det ska handla om att ha rätt kontakter, att vara stark, envis och lite jobbig för att få den vård jag faktiskt har rätt till. "Man måste vara frisk för att få vara sjuk" 

Jag är OTROLIGT tacksam att jag nu kommer att få hjälp och odontotist T är värd den största kramen i världen. Min kirurg blev överlycklig när han fick höra att jag börjat ro i detta vid sidan av så nu går jag lite i väntans tider. Käk kirurgerna ska prata ihop sig med odontotist T och när de klaffat ihop sina planer får jag antagligen nya kallelser. Bollen är äntligen i rullning.