Följ min resa genom käkoperation för ett bättre bett och målet att lättare kunna tugga och bita. "I've been spending way too long checking my tongue in the mirror. And bending over backwards just to try to see it clearer. But my breath fogged up the glass. And so I drew a new face and I laughed" -Jason Mraz
Nej jag har inte försvunnit. Jag har bara inte haft ork att uppdatera. I måndags gjorde jag första arbetspasset och efter det ytterligare två på raken. Förutom att det var otroligt kul att träffa alla kollegor och komma igång igen så har jag varit rejält trött. I onsdags när jag gjorde min tredje kväll och klockan började närma sig nio var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette. Men idag och igår var jag ledig och har samlat krafter till helgens två pass innan jag går på semester. Bra det där med att mjukstarta och jobba en vecka och sedan gå på ledighet. Många har dock trott att jag skulle jobba mindre än mina vanliga 100% men icke. Här slängs en in i verkligheten på en gång. Fullt ös, har haft fantastiska kollegor och en "extramamma" på jobbet som sett efter mig och påmint mig om lite pauser. Inatt sov jag knappt någonting. Hjärnan har en tendens att sätta igång alla tankar lagom till läggdags, så fort dessa rader har publicerats blir det att dra täcket över huvudet och vänta på John Blund. Att jag hade en hel del sömnlösa nätter under min sjukskrivning var en sak, då hade jag inga måsten att kliva upp till. Hatar sömnlösa nätter och det gör mig ledsen att det är så många fler än jag som i långa perioder inte kommer överens med den där sömnen. Aja det får kanske bli ett inlägg för sig...
Sju veckor har nu gått sedan op och jag lovar att i helgen bjuda på sammanfattning om hur läget ligger till. Ikväll är jag dock allt för trött men tycker nog det börjar bli dags för lite mer före och efter bilder. Trotts att processen inte är helt klar. Så håll ögonen på bloggen de närmsta dagarna!
En sak som jag inte har vant mig vid är att somna utan "Bettan" (läs bettskenan jag hade före op). Varje gång jag går och lägger mig får jag en känsla som om jag glömt något. Det samma gäller efter de gånger jag ätit. Jag vill då skynda mig till badrummet för att plocka i gummibanden. Tänkt vad man kan vänja sig vid saker. Höra snart igen!
Jag är en 25-årig tjej som sedan jag varit lite haft en ledsjukdom som gjort att mina käkar helt slutat växa. Detta har gjort att mitt bett inte är som det ska och jag har endast två kontaktytor i munnen. Detta gör såklart att jag har besvärligt med att äta och till viss del kan mitt tal ha påverkats. Jag har också haft mycket muskelsmärtor i käkarna och problem med migrän. Nu bloggar jag om min resa gällande kommande käkoperation.
