tuggaochbita.blogg.se

Följ min resa genom käkoperation för ett bättre bett och målet att lättare kunna tugga och bita. "I've been spending way too long checking my tongue in the mirror. And bending over backwards just to try to see it clearer. But my breath fogged up the glass. And so I drew a new face and I laughed" -Jason Mraz

Halvlek

Kategori: Allmänt

Det ska ta sex veckor för käkbenet att läka ihop. Det betyder att idag har halva benet vuxit ihop, nej jag skoja bara men halva tiden har gått och det är tre veckor sedan op. Det känns som att det går rätt långsamt i återhämtningen nu. Svullnaden känns som att den har parkerat sig och igår sa jag tom "tänkt om det inte kommer försvinna". Jag har inte heller fått tillbaka så mycket mer av min känsel men det sticker och pirrar lite varstans i ansiktet. Så det är väl ett gott tecken. Eller? 

Jag blir mer och mer fysiskt pigg men stora delar av dagen går fortfarande åt till mat, munrengöring och vila. Jag sover aldrig på dagen men behöver några ggr under dagen slappa lite för att åter ta tag i att göra något. Sömnen nattetid är inget att hurra för men misstänker att det är för att det är jobbigt att ligga på sidan. Framförallt på den högra. Så varje gång jag vänder mig vaknar jag av att det ömmar. Mina tänder gör också ont. Klart gummibanden sitter på tänderna och de drar säkert även i dem för det ömmar rejält och är en sån befrielse när jag plockar bort gummibanden. 

Jag har varit ute på lite mindre äventyr men vill inte gärna åka någonstans själv. Är det där med att prata. Det går och folk förstår men det är ansträngande för mig men också för den jag pratar med. Framförallt personer som inte vet vad jag gjort, typ affär. De stirrar på de där gummibanden som ser ut som två huggtänder och blir lite fundersamma. Ibland när jag pratat mycket kan jag känns mig öm i munnen så då får jag vara tyst ett tag. Är en bra träning för mig det här! När jag rör mig ute är jag också lite rädd för att någon ska komma för nära eller som när barnen har bollar, tänk om jag skulle råka få dem i ansiktet. Så det är en dubbel känsla. Skönt att jag orkar ta mig ut men lite läskigt! 

Idag har jag dock gjort ett litet större projekt och det var att fixa iordning på balkongen. Mamma följde igår med mig och köpte lite blommor och idag har jag pysslat och pimpat. Hade jag gjort detta en helt vanlig ledig dag hade det säkert gått på halva tiden men allt är lite på halvfart och nu när jag är klar är jag rätt tagen. Tog mig en glass och parkerade mig bland mina växter (och numera även de gräs jag har placerat ut i kanten av trallen). Det tog mig 20 min att försöka få i mig en piggelin. Och det sista smälte bort i ett glas. Men gott var det! OCH mina damer och herrar jag kan nästan le utan att se ut som en skräckfigur. 



KOMMENTARER:

  • Sandra säger:
    2015-06-13 | 10:37:51

    Mitt lilla hjärta! Du är alltid vacker!

Kommentera inlägget här: